När döden knackar på dörren

Av Charlie Eriksson

”Charlie, jag talar från hjärtat, jag hoppas verkligen att allting kommer ordna sig nu. Du är en helt fantastisk ung kille och jag önskar dig ett stort lycka till med vad du än väljer att göra. Gå nu härifrån utan att vända dig om och kolla på mig, för annars kommer jag börja gråta. Du har varit en sann glädjespridare för mig här på avdelningen och jag är glad att jag fick äran att träffa dig även om det var i ett tråkigt sammanhang. Tack för allt”.

Följande ord sades av en patient som var inlagd på psyket i Kalmar samtidigt som jag vårdades där efter mitt sista självmordsförsök. Det blev två veckor med LPT på psykiatriska intensivvårdsavdelningen efter att jag mirakulöst nog vaknat upp i respiratorn där jag låg för döden. Läkarna hade sagt till mina föräldrar att det här överlever han inte. Tabletterna hade slagit ut hela systemet och mitt liv skulle vara över. Döden knackade på dörren, men jag vägrade öppna, jag var inte klar med livet än.

Om jag hade haft bättre kunskaper om psykisk ohälsa från exempelvis min skolgång hade jag kunnat känna igen symptomen för depression och panikångest i ett tidigt skede. Det hade inte behövt gå såhär långt. Att döden blir vägen ut ur kampen mot den psykiska ohälsan. Vi måste bättra på våra kunskaper. Reducera fördomarna som skapar den skam och tabu som råder idag. Det är svårt att prata om psykisk ohälsa eftersom kunskapen är svag.

Jag var den enda i hela världen som led av depression. Det var min tanke. Ingen annan går igenom samma sjukdom. Jag är ensam, helt övergiven, svag och värdelös. Det var känslan jag hade när jag var som sjukast. Mycket på grund av den stigma som gör att alla lider i tystnad. Jag fick ingen skylt att bära där det stod att jag led av psykisk ohälsa. Det var inget jag skulle prata om. Det var inget jag skulle visa för min omgivning. Visar jag mig svag kommer jag bli utfryst ur gruppen. Drar mig själv undan, slutar träffa folk, ingen får se igenom min fasad, in i sanningen, in i min kamp mot mig själv.

Du är aldrig ensam

När jag bröt isen och började prata om mina erfarenheter av psykisk ohälsa fick jag höra att många i min omgivning gått igenom liknande saker. Men det var inget vi hade pratat om tidigare. Varför är det omöjligt att prata om psykisk ohälsa?

Nästa gång döden knackar på dörren ska han ha fått kämpa sig fram. Jag kommer aldrig igen att hjälpa honom hitta mig. Nu är det 100 % fokus på relationer. Familj och vänner. Det är det som ger mening med livet. Det är det som skapar minnen. Minnen som lever vidare i all evighet.

Kom ihåg att oavsett hur mörkt det än är idag och hur värdelöst livet kan kännas. Det blir bättre. Det finns hjälp att få. Det tar tid, men det blir ljusare, det blir stabilare. Det är en kamp, men vi fortsätter att kriga. Tillsammans kommer vi klara oss igenom kampen både mot diagnoserna, men även för att få bort stigman.

Du är aldrig ensam, aldrig, aldrig ensam!

Boka föreläsning med Charlie Eriksson.

Boka föreläsare utan mellanhänder genom direktkontakt med föreläsaren. Vi hjälper gärna till om du har frågor eller behöver hjälp med att hitta rätt föreläsare för ditt evenemang. Maila oss på info@curemo.se eller via vårt kontaktformulär. Vi svarar alltid inom 24 timmar.