Tid – kalender eller måttband? 

Författare: Linn Vallin.

Lever du med känslan av att tiden inte räcker till? Att om bara dygnet hade haft nån extra timme skulle du hinna göra allt det där du tänkt. Veckan hastar snabbt förbi med många måsten och så var det fredagsmys och innan jag hinner blinka ska galonisarna på och dottern till förskolan måndag morgon innan veckans första möte drar igång. Igen! Den ena dagen den andre lik och det spelar ingen roll hur fort jag springer så hinner jag inte i fatt tiden.

Men sen när jag har tid, ja då ska jag minsann göra allt det där som står på ”önskelistan”. Starta mitt målarprojekt jag drömt om, ta tag i min egen hälsa, mysmorgon med barnen och gå på bio, boka den där teaterkursen, ringa min gamla vän som betyder så mycket för mig men som jag sällan eller aldrig hinner träffa. Ja det ska jag minsann göra, sen…

Nuet – det enda vi har.

Tid är det mest jämlika som finns. Vi har alla lika många timmar per dygn, och den stora skillnaden ligger i vad du väljer att göra se och uppleva, eller väljer att inte göra utefter dina förutsättningar. En liten förändring, men stor sak för mig, som förändrades efter några existentiella händelser i livet. Det är att jag ser dagarna som ett måttband. Tänk dig en raktidslinje som ett långt måttband med veckodagar istället för en traditionell kalender där veckor och månader rullar på under varandra.

Ett måttband som faktiskt har ett slut, och varje dag kryssar jag för ytterligare en dag, en dag som inte kommer igen. Ingen av oss vet säkert hur långt vårt måttband är, men säker är att det blir en dag kortare varje dag. Låter kanske något deppigt, men effekten är precis tvärt om.

När jag visuellt i huvudet kryssar en dag, varje dag, på mitt måttband blir insikten att just den här dagen är väldigt speciellt tydlig. Det är inte längre en ”vanlig måndag bland tusen andra”. Just den här dagen, den här stunden, den här upplevelsen kommer inte igen. Den är unik. Allt som verkligen finns är nuet. Vad väljer jag att göra med det? Vad väljer jag att se runtomkring mig?

Detta tillsammans med fler verktyg som jag medvetet tränat till nya vanor gjorde att jag plötsligt började jag se det stora i det lilla. Tar mig tiden att titta upp, ser mig omkring, känner nuet, upplever dofter och ljud, uppmärksammar mina andetag, tar fram finservisen på en tisdag, känner hur jag mår på riktigt, justerar när det behövs och jag prioriterar att stanna upp vid vattenpölen som dottern vill hoppa i på vägen hem. För henne finns bara nuet, och jag vill vara där med henne.

Känslan av att det är så lyxigt att få uppleva vardagen är något jag önskar fler kände. Att du precis som jag oftare får känna glädje, tacksamhet och lycka. Det är vad som definierar framgång för mig, välmående individer som trivs med livet. Det är hur livet känns som är viktigt på riktigt, inte hur det ser ut.

Mår vi bra, går det bra.

Linn Vallin utbildar, coachar och tränar företag inom personlig- och organisatorisk utveckling. Hon har en bakgrund av att  utveckla bolag, driva förändring, tillväxtresor och jobba med kultur och engagemang. Alltid med fokus på människorna. Vad är nycklarna som gör att vi trivs och mår bra? Privat och på jobbet.