David EberhardKontakta

• Hur ska man hantera allt större förväntningar från anställda samtidigt som vi idag blir allt mer lättkränkta?
• Vad kan man förvänta sig från dagens unga generation som fått stå i centrum under sin uppväxt och inte utstå några emotionella motgångar utan förväntar sig samma framgång som någon som jobba tio år inom samman organisation?
• Varför man inte tar hänsyn till biologi när man diskuterar frågan jämställdhet, där kvoteringshysteri och jämställdhetsintegrering blivit norm?
• Var går gränsen mellan friskt och sjukt inom psykiatrin? Människors psykiska ohälsa tycks inte minska. De allvarligaste tillstånden är färre men desto fler har problem av mildare slag. Problem som de inte kan hantera utan professionell inblandning. Vi riskerar att ”psykiatrisera” normala motgångar. I kombination med en överdiagnostik skapar vi mer problem.
• Och hjälper man verkligen sina barn genom att låta dem bestämma vart vi ska åka på semester eller vad vi ska äta till middag? När uppfostran nästan blivit ett skällsord och vi ska vara överbeskyddande kompisar till våra barn istället för gränssättande föräldrar.

”Ofta glömmer man att det är när man möter svårigheter som man utvecklas och även rutinuppgifter kan bli mer tillfredsställande genom små knep. Och glöm inte att det är du själv som styr ditt liv! Det finns inga genvägar till hur man förändrar en dysfunktionell arbetsplats om inte de enskilda medarbetarna ändrar attityd. Det gäller den högsta ledningen, men lika mycket de enskilda medarbetarna.”

David är en mycket erfaren och van föredragshållare och föreläsare som även erbjuder workshops. Han blandar både humor och allvar i sina föreläsningar vilket gör dem inspirerande och roliga att lyssna på. Han har under flera år varit en av de mer populära föreläsarna och har som vana att anpassa materialet efter kundens önskemål och syfte.

”Den största arbetsuppgiften är inte att inspirera människor till att anamma nya idéer utan få dem överge gamla idéer som inte fungerar.”

.

Förslag på föreläsningar med David Eberhard

Ingen tar skit i de lättkränktas land

Det moderna samhället har gjort oss oförmögna att ta var på oss själva. Vi kan inte bara protestera utan har myndigheter som ska ta tillvara våra privata intressen när vi blir arga. Civilisationen accepterar inte att vi handlar alltför aggressivt. Samtidigt har staten blivit så avlägsen och därmed svåråtkomlig varför vi känner oss oväsentliga.  Och det i sin tur gör oss kränkta. I en obegriplig värld har vi blivit beroende av att staten tar hand om oss. En värld som blir ännu mer obegriplig av att staten tar hand om oss. En stat som influeras av en falsk snällhet som egentligen handlar om kravlöshet. En snällhet som värnar om den som inte bryr sig, men som samtidigt inte överlåter något ansvar till den enskilde utan lägger sig i saker som människor borde klara själva.

I trygghetsnarkomanernas land

Sverige är förmodligen ett av världens genom alla tider absolut tryggaste och säkraste land.  För att inte säga det allra säkraste. Trots det regleras risker som aldrig förut. Problemet med det är att vi lever enligt devisen att ”bara vi skyddar oss mot allting, så kommer vi sannolikt inte att dö”. Men dödligheten är trots allt hundra procent och om vi bara lever för att skydda oss från allt, så riskerar vi att leva lite mindre. Vad är egentligen farligt? Om man går tillbaka tio eller femton år i tiden ansåg knappast den stora massan att det var ett riskbeteende att cykla utan cykelhjälm. Idag är du en dålig förälder om du låter dina barn göra det. Men är det verkligen så oerhört mycket farligare att cykla idag? Antalet skadade och döda i trafiken har ju snarast minskat.

Hur barnen tog makten

Vår oro för hur vi ska uppfostra våra barn har kanske aldrig varit större än idag. Experterna ger alla olika råd och idealen vi bär med oss påminner om de som syns i TV-programmet Solsidan. Samtidigt som vi inte får säga emot barnen eller tillrättavisa dem så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Men barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att utsatta för i dagens samhälle.